Envis som en åsna och stark som en oxe…

…det är min lilla hund det!

Vilken äventyr jag fick vara med på! Både fint och sorgligt. Min lilla söta Piri Pi började varna Åsa redan i onsdags morse att det var på gång så det var ju bara för mig att pallra mig dit. Sen blev det väntan och ännu mera väntan… igår på eftermiddagen ökade intensiteten på andningen och bäddningen. Det var dax!!! Vattnet gick och lillstumpan började krysta, den första lilla tiken tog en stund att få fram men det gick bra! Efter henne ökade bäddningen, till vansinnig bäddning och efter ganska lång väntan kom nr 2 en hane! (En stor en!!!) Sen blev det lugnt i valplådan och de små fick dia och bli ordentligt visiterade av intensiv mor. Hon var mycket noga med de små och rent skulle det vara överallt. Sötisar!!!

Nu gick klockan, lite för mycket tyckte vi och åkte till Strömsholm. Jag stoppade de små innanför tröjan (hur mysigt som helst) och så åkte vi. Först fick hon en röngen och vi konstaterade att det var två kvar! Piri fick hormondropp och nr 3 pluppade ut fort, tyvärr alldeles livlös, den fick sig en rejäl omgång av Piri men ingen respons alls, en söt liten fawntik, det gjorde ont i hjärtat… men sen hände det inte mer, Piri fick kalciumdropp men det hjälpte inte heller. Då körde vi en till hormondropp och då kom värkarna igång igen, det slutade med att veterinären hjälpte henne och med ett skrik krystade Piri ut nr 4 den (stora!!!) lilla fawntiken ut. Vet lyssnade på efter hjärtljud och masserade den, men ingenting… när hon lade den på bordet såg jag tydligt hur det rörde sig under revbenen… då sprang vet iväg och gav syrgas och gjorde allt hon kunde men tyvärr klarade den sig inte :'(

Veterinären häpnade lite över storleken på dem och berömde Piri, hon tyckte att hon var en riktig fighter! Duktiga lilla tussa!!! Vi peppade henne som tokiga och hon jobbade så fint, efteråt var hon så trött, hon satt en stund i korgen och lutade sig mot kanten och blundade, ramlade nästan omkull… lillstumpan… Hon fick lite mat blev undersökt en sista gång.

Lite senare åkte vi hem igen men den lilla familjen, jag med valparna innanför tröjan igen och Piri sovandes i buren, lite orolig för valparna först för de lät lite men lugnade sig sen… Väl hemma fick de nytt och rent i valplådan och sen låg de lugnt och diade.

Så två dygn utan någon bra sömn, någon timme här och där fick jag men jösses så trött jag är nu. Men nu börjar nedräkningen till Pirilutt kommer hem, längtar!

Nej nu ska jag nog sova… ZzzZZZzzzz

Tack för alla grattisar och allt engagemang från alla, det värmer!!!

Tjohej allihopa från mormor Maria!!! 😉