Fondelius Tassar

Tycker helt enkelt inte om att blogga regelbundet… det måste bli lite pauser ibland! 😉

Sitter med årsplaneringen för lilla hunden! Den bruna glada som man blir så lycklig av att tävla och träna med! Det är svårt att missa hennes vilja att jobba och GÖRA!!! Gårdagens pass med Veronica Bache kändes först enormt läskigt eftersom jag gärna ville ligga kvar på de rosa moln jag har efter pinnarna och vinsterna i Rättvik… Jag vet ju att Veronicas idéer kan var lite kluriga 😉 och kanske sänka mig en aning för att sedan resa på mig lite senare… Men det kändes som om vi pratar med varandra, hunden och jag… börjar kanske närma oss den där bubblan när jag känner var hon är och när jag behöver gå in och styra. Summa summarum var det ett oerhört roligt pass och nu har jag en bana som vi kan träna mycket saker i!

Ganska skönt att göra årsplaneringen när året redan börjat med 2 pinnar! Så äntligen är vi klass 2 ekipage på heltid! Underbart och jag som trodde att vi aldrig skulle komma dit… egentligen visste jag ju att vi skulle komma dit men ni vet hur det känns när man saknar 2 pinnar i den ena klassen… :/ Men nu är det klart!!! Vi har ju också mätt ner oss så från och med det här året är Piri mediumhund! Det känns mycket bra med tanke på att hon inte är en ungdom och jag vill ju kunna köra henne i agility länge till, vi siktar ju faktiskt på att komma upp i klass 3 😉

Eftersom jag har så lite att göra så sitter jag med träningsplaneringen för dotterns hund också… Zing ska nog få tävla lite med mig också… Saga tänker köra agility, rally och freestyle så får vi se om Zingen och jag kommer ut i lydnaden och kanske spåret!

Igår såg jag en sak som jag retar mig på enormt. En lös hund och ägare på en slingrig 70 väg. Inte för att jag tror att ingen har koll på sin hund utan för att jag skulle aldrig, inte ens tänka tanken på att gå med lös hund invid en 70 väg. Jag har ändå rätt så bra lydnad på mina hundar… Samma sak gäller för de människor man möter som vill utstråla någon slags kontroll på sin hund. De rycker kraftigt uppåt i kopplet och säger samtidigt ”FOT”, varpå hunden lättar lite från marken och ser ganska förstörd ut. Vad vill de förmedla? Jag ser ju på hunden att den aldrig lärt sig fot och den vill helst inte gå vid sidan av sin människa… sorgligt men tyvärr så dyker de upp lite då och då speciellt när jag är ute och går i stan med min mördarhund Ronja the rottweiler. Då är det många som gör sådant mitt framför näsan på oss. Det måste vara någon avart på den här sjukdomen ”hundus idiotus” som sprider sig i sverige som en löpeld, kanske ”humanus idiotus”. Jag har inte tagit odlingar på den ännu för jag vågar inte närma mig de drabbade i rädsla för att bli smittad!! Snälla någon hitta ett vaccin!!! 😀

Nej nu ska vi ut i solen!