Fondelius Tassar

Underbart när den stora stenen faller från bröstet! Lättnad var ordet!

Jag och Piri tävlade igår i eliten igen efter vår totala katastrof tävlingen innan… då pratar jag om känsla och attityd… Jag kände inte igen min hund! Paniken växte och jag strök mig  t o m från två tävlingar, för jag vågade inte starta… ?!?! Det har aldrig hänt förut, har jag anmält mig så tävlar jag, bara jag kan stå på benen så åker jag dit!

Men igår var det dax att se till att tävlingskänslan skulle tillbaka till det normala, glädje och vilja!!! Med stor bestämdhet sa jag till mig att det viktiga var känslan och attityden inte resultatet! Satt både frukost och bilresa dit och upprepade det högt för mig själv! 😉 Väl där är nästan alla mina domar-kursare där, en ska döma mig och en tävla i samma klass och en till döma en annan klass… KUL! Men då fick jag säga åt mig på skarpen att inte tänka resultat! Det är så lätt att få krav på sig… 😉 Vi hade lite ”domarkonferens” och pratade lite konstigheter som hänt oss på olika tävlingar när vi dömt, mycket intressant… Den slutsats jag kom fram till är att är det inte lättare att lära hunden vad det ska göra istället för att hålla på med en massa trix och fix… 😉

Åååå vad duktig hon var! Söta lilla bruna, världens bästa lilla hund! Sitter fint på sittning 10 poäng och ligger still på liggning 10 poäng! Bra start att gå in och göra resten av programmet med! Sen hade jag en tossig hund, laddad som en tok på både rutan, apporteringen och fjärren… helst inte via någon kon och minst 8 skiften på fjärren 😉 Söta söta!!! <3

Tugga på Zing är världens grej har lilla Pi kommit på också, mycket underhållande att titta på. De leker så bra ihop… nackdelen är att jag har en arg dotter emellanåt som tycker att Piri inte ska vara så rolig för det är svårt att träna inkallning då… 😉

Idag blev det en skön rekreationspromenad med hussen! Härligt var det!

Ut å träna med er… träna på det hunden ska göra vet jag! 😉