Det kan väl vara bland det roligaste som finns att vara! Samtidigt som det kan vara det jobbigaste och mest krävande som finns.
För mig började min BK-resa på UBK ungefär ett halvår innan jag skaffade min första hund. Jag gick med för att jag ville träffa så många raser som möjligt, lära känna duktiga hundmänniskor och utbilda mig så mycket som möjligt för att vara väl förberedd för min hund. Alla de här sakerna fick jag, precis allt kan du hitta på en brukshundklubb! Du kan också hitta rötägg och lite halvkonstiga människor men då måste man komma ihåg att de ÄR inte klubben och bortse från deras klavertramp och försöka se förbi dem och se klubben som helhet! DU är en del av din klubb och kan göra så mycket gott om du vill och kan! Så här kan vi välja! Jag engagerade mig en del på UBK, hjälpte till där jag kunde och utbildade mig lite.
Några år senare byter jag klubb till OTBK för att vi flyttade ut på vischan och det blev närmre dit! Jag fick också min dotter och var mammaledig! Detta är en fantastisk tid när man kan bestämma mer över sin tid än när man jobbar och står i! Jag passade på att driva mitt intresse till en ganska hög nivå där jag var med i ganska många olika sektorer i omgångar och hjälpte till en hel del! Det stackars barnet fick följa med på allt hängandes på armen men det fungerade ganska bra då och blev väldigt bra tillslut 😉 Nästan all min tid gick åt till att göra tidningar, hemsida, hålla kurser, arrangera tävlingar, vara på möten, sitta i valberedningen, hålla i öppna träningar och tävlingar m m! Efter en tid blev det väldigt mycket och jag kände att det roliga byttes i dåligt samvete mot mina hundar som i princip alltid fick sitta i bilen när jag åkte till klubben. Ehh… var det inte en hundklubb…? Jag hade under en period även ett uppdrag på Distriktsnivå som sekreterare också… så lite har jag gjort för BK… 😉
Jag byter jag klubb igen till KBK, inte för att det var något dåligt med den förra men för att mina livsvillkor ändrades, jag jobbade i stan mycket och det blev närmre så här. Det positiva med att byta klubb är ju att då kliver man ifrån sina uppgifter ganska naturligt och behöver inte säga NEJ och få sura miner. Men det är alltid tråkigt att sluta hjälpa till med något på en klubb för jag vet hur svårt det är att få människor att ställa upp.
Nu är jag i en lite mysko situation i och med att min nuvarande klubb förväntar sig att jag kan ställa upp lite eftersom jag inte gjort det förut (?!?!) Det här är den riktiga baksidan med att byta klubb, ingen vet vad jag gjort tidigare, tråkigt men det borde inte spela någon roll alls egentligen. Alla har olika förutsättningar och kan hjälpa till olika mycket i olika skeden i livet, det bara är så. Det här slutar ju med att jag gör saker som jag egentligen inte vill, dels för att jag har andra hundsporter som mitt intresse och för att det bara blir så med ”nya” medlemmar som dyker upp. Jag brinner egentligen för andra delar i klubben som jag vill göra men inte hinner p g a de som jag tilldelats. Till det svåra, att säga nej, det är sådant som jag har knasigt svårt med och resultatet blir att det går ut över hemmet, min man, dotter och hundarna! Varför?! Kan det inte vara enkelt i en BK?!
Jag har blivit avtalsinstruktör för SBK och får faktiskt betalt för en stor del av de kurser jag har. Det innebär att jag tar absolut inget överpris för att jag vill stötta klubben, fick min låga kostnad bekräftad i en konversation med SBK. Jag tar alltså bara betalt för den tid jag är på klubben och håller kursen så för er som hållit kurs vet hur mycket mer tid man lägger ner på planering och kommunikation med kursare och för administration. Till detta tillkommer, instruktörsmöten, medlemsmöten och möten i den sport jag vill vara aktiv och hjälpa till med. Blir ganska mycket tid jag lägger totalt och visst det är det många (läs några få) som gör! Men alla har olika förutsättningar och tid i sina liv det får man aldrig glömma.
Undrar hur många som gör något de inte vill göra men som hellre skulle göra något annat? Skulle detta kanske lösa lite av problematiken på klubbarna eller inbillar jag mig bara? Nu reflekterar jag bara över saker och funderar på saker som jag känner och tycker, absolut inget annat! Så min fundering är, det borde finns fler som kan göra något litet? Bara en ynka liten sak?! Om vi delar upp allt så blir det inte så mycket och inte så jobbigt men det tenderar att alla uppgifter och åtaganden faller på vissa personer hela tiden. Jag vill i alla fall flytta min aktiva tid på klubben till det jag brinner för!
Härav min rädsla för att ta på mig saker, jag vet vad som händer! Been there done that! Jag vill ju att brukshundklubbarna ska fortsätta att leva!!! Det ska ju vara så djäkla roligt att vara aktiv i en klubb! Hur ska vi hitta tillbaka?! Jag tänker i alla fall sätta mig och fundera på vad jag tycker är kul och försöka hjälpa till i det området och försöka spilla över min glädje jag känner för den sporten!
Vad tänker du?!
Jag gjorde min rallydebut och hann knappt känna efter för jag blev hastigt och lustigt startnr 2 i gruppen och vi hade 5 minuter till första start efter banvandring. Jag väljer att avlsluta banvandringen lite tidigare för att hinna hämta Cassie så jag springer ut för att kissa henne och gå in. Då ropar de på mig att det är min tur!!??!?! Så jag springer in, sliter av mig skor och jacka, en efter mig får gå in före sen var det vi. Swosch och sen var det över… hann inte fundera, det var inte ett enda stopp på banan men tre slalom och en bit spring och slut!!! 😉 Tjosan hejsan så det kan gå! Nåja vi får väl se om vi tävlar rally nått i vår när mamma-Piri ska köra igen 😛
