Nu sover min fina Ronja, hon springer på gröna ängar och busar med sin vackra Hector.
Men trots det så gör det så ont så ont i mig, hela kroppen värker och energin är helt slut.
Det gick ganska fort nu på slutet. Hon har varit lite halt till och från och för några dagar sedan påbörjade vi en kur metacam (smärtlindring och antiinflammatioriskt) då blev hon mycket bättre i benen men matlusten blev sämre. Vi fixade det ett tag men igår ville hon inte äta alls och inte heller gå. Hennes blick sade allt…. Idag lite före 9 somnade hon in här hemma med oss allihopa på golvet med henne. Nästan 13 år gammal.
Så nu går Saga och jag ut med småtjejerna på en promenad och hoppas att tårarna ska ta slut…
Din text berörde mig verkligen. Finns väl egentligen ingenting att skriva som skulle lindra sorgen, men jag tycker ändå att det är otroligt stort och osjälviskt att ta det så tunga beslutet. Så all heder till dig och din familj, en tanke av omtanke till er. @-<-<–
Kram till er alla…..
Kram till hela familjen ❤️ Så fruktansvärt sorgligt, man önskade att de fick leva och vara friska vid vår sida för alltid, våra älskade pälsklädda vänner ❤️
Jag beklagar sorgen! 13 år är mycket och på samma gång så sorgligt lite. Kram på er!!