Tänk vilken hund jag har i snöret! Tittar du ibland på de dina och förundras över deras kapacitet som bara hindras av just dig i andra änden. Jag känner mig ibland som en elefant i en glasaffär… Men till min tröst så vet jag att jag i alla fall gör mitt bästa, lilla hunden trivs ganska bra och gillar det vi gör. Det är nog det viktigaste för mig att hennes känsla är den jag vill att hon ska ha och passar vårt ändamål…
Ut och träna hund med er!
Det är just det som gör att en förvirrad, klumpig och virrig matte som jag fortsätter träna. För att hunden i mitt snöre fortsätter vara så tokigt lycklig över allt vi hittar på! Skönt att det finns fler känner sig som jag – ett ankare som bromsar och trasslar in sig 😉
…och lycklig över när man ser glöden i deras ögon när de får göra sånt de tycker om… Måste snart köra lite kontaktfält för att få se den igen 😉 *beroendeframkallande* 😀